Jag fick min första häst i födelsedagspresent när jag fyllde 9. Vilken dröm va!? Hade önskat mig en häst sen jag var 4 år gammal. Men vilken unge gör inte det? Trodde aaldrig att det skulle hända. Men sen, på min 9onde födelsedag så stod han där på stallplanen med en paketrosett och ett brev på grimman. Jag trodde först inte att det var sant. Att dom skämtade. Kan säga att det tog ett tag för mig att förstå att jag inte drömde. Haha. Vilken besvikelse det hade varit att vakna upp från det. Men så vitt jag vet så var det ingen dröm. I alla fall inte som jag vaknat upp ur än. Han stod i Upplands Väsby hos min moster. Det var en ganska bra bit från där jag bodde, så han fick gå i min mosters ridskoleverksamhet. Jag åkte dit på helger och lov och pysslade om honom och lärde mig att åka av. Det var nämligen hans specialitet; att kasta av folk. Jag vet inte hur många gånger han har slängt av mig. Minst 70 ggr. Hans favorit var att dra iväg i full fart och sen tvärnit och ner med huvet. Sen flög man bara rakt fram. Det är väl ett typiskt russtrick?

Hebbe, eller Herbert som han egentligen hette, vem döper en häst till Herbert egentligen? Haha. Iaf, han var ett gotlandsruss som var uppfödd på Lojsta Hed. Det bästa han visste var så klart att äta. Jag har så många minnen med honom. Han är en av få hästar som jag har älskat mest i hela världen. Är så otroligt glad att jag fick spendera flera år me d honom. Han har lärt mig så sjukt mycket saker. Älskar honom för alltid.

Nu till Carisma. Hon fick vila idag eftersom att jag hade räknat ut att jag skulle vara rätt så trött. Igår så red jag ut. Det var lika perfekt som jag hade tänkt mig. Carisma var avslappnad och skrittade på bra för första gången på typ 2 månader. Hon blir alltid spänd på vintern och trippar fram och hoppar till för ingenting. Men igår gick det bra. Vi galopperade lite i djupsnön för konditionens skull. Jag är glad att det är Carisma som springer och inte jag, haha. Sen fortsatte vi slingan med rätt mycket skrittpauser. Men på raksträckan som finns på en del kunde jag inte låta bli att släppa iväg henne, och då gick det undan kan jag säga. Så glad häst man har. Helt överlycklig över att få springa! Men när galoppen var över och vi skulle skritta så var hon inte helt nöjd. Försökte fatta galopp hela tiden. Men tillslut så accepterade hon att det inte skulle gå snabbare än så.

När vi kom till stallet så var hon lagom svettig så jag sadlade och tränsade av och la på henne ett fleece och gick ut och gick en runda med henne så hon torkade. Det är nackdelen med att ha henne på utedrift. Hon måste torka helt innan man släpper ut henne. Och det kan ta ett tag med hennes tjocka vinterpäls. Hon torkade iaf till slut och då hade jag sjukt bråttom för att hinna med alla planer så släppte ut henne i hagen och sprang hem och bytte om.

Lyckad dag och uteritt iaf. Carisma verkade också nöjd. Nu ska jag försöka få pappa att åka och köpa pizza eller nått, jag orkar inte köra, hehe. Vi ses! God fortsättning!

Kram

Träningsvärken kom från lektionen igår. Fyfan va vi fick kämpa. Men det blev bättre. Ska bli kul att se hur hon känns idag. Nu ska jag käka frukost, sen hämta bilden. Hoppas att jag hinner till stallet innan det blir föör mörkt.

Det  var ett tag sen! Sist jag skrev var faktiskt den 12 oktober. Den allra största anledningen är att jag helt enkelt inte har haft någon tid. Men sen så jag avrit sjuk i nästan tre månader nu  också. Vilket innebär att det har blivit en stooor paus i ridningen för mig. Så Carisma har varit så gott som avställd och jag har haft förbud för att gå till stallet. Plus att jag har varit alldeles för trött för att gå dit också. Dom krafterna jag har haft har gått åt till skolan.

Så Carisma har alltså gått kanske 3-4 gånger i veckan och då har det varit lugna pass, varav typ ett dressyr, och resten uteritter. Det har varit mamma som har ridit henne.

Nu så håller jag iaf på att bli bättre och har börjat sätta igång oss båda igen. Därför börjar jag skriva. Lägger upp en bild på Carisma sen på hur hon ser ut nu om jag orkar :)