Jag fick min första häst i födelsedagspresent när jag fyllde 9. Vilken dröm va!? Hade önskat mig en häst sen jag var 4 år gammal. Men vilken unge gör inte det? Trodde aaldrig att det skulle hända. Men sen, på min 9onde födelsedag så stod han där på stallplanen med en paketrosett och ett brev på grimman. Jag trodde först inte att det var sant. Att dom skämtade. Kan säga att det tog ett tag för mig att förstå att jag inte drömde. Haha. Vilken besvikelse det hade varit att vakna upp från det. Men så vitt jag vet så var det ingen dröm. I alla fall inte som jag vaknat upp ur än. Han stod i Upplands Väsby hos min moster. Det var en ganska bra bit från där jag bodde, så han fick gå i min mosters ridskoleverksamhet. Jag åkte dit på helger och lov och pysslade om honom och lärde mig att åka av. Det var nämligen hans specialitet; att kasta av folk. Jag vet inte hur många gånger han har slängt av mig. Minst 70 ggr. Hans favorit var att dra iväg i full fart och sen tvärnit och ner med huvet. Sen flög man bara rakt fram. Det är väl ett typiskt russtrick?

Hebbe, eller Herbert som han egentligen hette, vem döper en häst till Herbert egentligen? Haha. Iaf, han var ett gotlandsruss som var uppfödd på Lojsta Hed. Det bästa han visste var så klart att äta. Jag har så många minnen med honom. Han är en av få hästar som jag har älskat mest i hela världen. Är så otroligt glad att jag fick spendera flera år me d honom. Han har lärt mig så sjukt mycket saker. Älskar honom för alltid.